30.12.14

wish upon a star


Tjugohundrafjorton har varit året med tusen och åter tusen insikter.
 Beska och svåra att förlika sig med. Men tvungna.
 Stegen är långsammare nu. 
Mer eftertänksamma.
 Det kommer bli bra.






 Vänder blicken mot stjärnorna de viskar att tjugohundrafemton kommer bli bättre. 
Ber stjärnorna om hjälp. Ber om att ett stjärnregn ska dansa genom natten.
 Bär på många önskningar inombords. Glaset. 
Inte längre halvtomt. Istället halvfullt med gnistrande stjärnstoft.  







Bläddrar i gamla favorit magasin, med den där kate på framsidan. Läser bilderna. Tacksamt när kylan biter. 
 

Vart jag än går bär jag med mig min kamera.
 Trösten. Fotograferandet. 
En stjärna att följa. 
Lägger på ett leende, för jag vet att det kommer leta sig inåt. 

Nyårslöften? 
Ja. 
Mindre socker och mer glädje. 
Mindre kamp och mer go with the flow.

Vad har ni lovat?




Det finns människor där ute som inspirera så mycket trots att jag aldrig möt dem. Vill bara sända ett tack till hon som får ljuset och orden att dansa. Och hon som fyller vardagen med värme och färgsprakande bilder.

Tack!

Gott nytt år till er alla.




2014 has been the year with thousands and thousands insights.
Bitter and hard to reconcile itself to. But forced.
The steps are slower now.
More thoughtful.
It will be fine. Eyes turn to the stars they whisper that 2015 will be better.
I ask the stars for help. Asking for a star-rain to dance through the night.
Carry on many wishes inside. Glass.
No longer half empty. Instead, half full of sparkling stardust. 

Browsing through old favorite magazine, with that kate on the front. Reads the images. Gratefully, when the cold bites. Wherever I go, I carry my camera with me.
Consolation. Photographing.
A star to follow.
Adds a smile, because I know it will seek inwards.

New Year's Resolutions?
Yes.
Less sugar and more joy.
Less struggle and more go with the flow.

What have you promised? 

There are people out there who inspire so much even though I never meet them. Just want to send a thank you to her who receive the light and the words to dance. And she that fill everyday life with warmth and colorful images.

Thank you!

Happy new year to you all.

23.12.14

God Jul

Har pysslat i godan ro med de sista paketen. Nu väntar jag. Tittar på klockan. Känner mig som ett barn i väntan på tomten. Väntar på den fina vännen som bestämt att Paris är hennes hemstad. Hon skriver att hon kommer snart.







*





Så dan före... 


Önskar jag er en varm jul med många kramar, kärlek och skratt. 



*



Has wrapped the last Christmas presents. Now I am waiting. Watching the clock. I feel like a kid in waiting for Santa Claus. Waiting for the nice friend who decided that Paris is her hometown. She writes that she will be here soon.


I wish you a warm Christmas with many hugs, love and laughter.

16.12.14

Timmer


De har avverkat vid stugan. Den underbara doften av färskt timmer sprider sig över viken. Längs vägen ligger de höga travarna med fallna kungar och väntar på timmerbilen. I helgen hade de fått ett tunt snötäckte (tror inte det ligger kvar). Stannar upp och räknar årsringar. Inte så gamla men ändå äldre än mig.


*


They have felled forest at the cottage. The wonderful smell of fresh lumber spreading across the bay. Along the way high piles of fallen kings are lying and waiting for timber truck. This weekend, they had a thin snow cover (do not think it will remain). Stop and count the growth rings. Not so old but still older than me.

15.12.14

December


Dagarna rullar på fort, lika fort för alla. Jag kommer inte orka med julen i år, jag vet det. Slår in julklappar och njuter av att låtsas att allt är som vanligt en stund. Värms av tanken att det är fler som funderar och planerar och inte tänker låta mig fira jul ensam. 
Letar fram papper och glitter ur gömmorna. Glitter som varar ända fram till påsk. Glitter som fastnar i ögonvrån. Glitter som klär dammråttorna i partyskrud. Glitter överallt och inget gör väl det. 

Låter fingrarna vandra över vackra band.  Låter det ta tid, väljer och funderar. Ingen paketfabrik här inte. Alla ska få personliga paket. Utan rim men ändå personligt. 
 De gamla notbladen blir det vackraste pappret. Liksom canvasduk och gamla tapeter. 

Skogen bidrar gärna med kottar och färska kvistar som ska stickas in under snörena på julafton. 


I'll try to write this in English too.


The days roll on fast, just as fast for everyone. I will not cope with Christmas this year, I know it. Wrapping presents and enjoy the feeling to pretend that everything is as usual for a while. Warmed by the thought that there are more people who are thinking and planning and will not let me spend Christmas alone.

Allows the fingers wander over the beautiful ribbons. Let it take time, choosing and thinking. Everyone should get personalized package. Without rhyme but still personal. The old notes will be the most beautiful paper. Like the canvas and old wallpaper. The woods are pleased to contribute with pine cones and fresh sprigs to be placed under the strings on Christmas Eve.



27.11.14

Trollskog

 Ett stenkast från vår stuga så hittar man en stig som leder rakt in i den djupaste trollskogen. Stigen vindlar sig upp och ner genom det mosstäckta landskapet. Man behöver inte gå långt innan man känner hur vilda ögon spanar efter en.
Tror varje gång att jag ska få se ett par trollöron eller svans kika fram bakom en sten. 



Den tjocka mossan gör stegen ljudlösa. Den här naturen är oslagbar, andas in, axlarna sänker sig och hamnar i nuet.   

24.11.14

Grå november


 Årets november kommer jag minnas som den gråaste någonsin. Men också magiskt vacker med sin dimma.  Den bortglömda äppelträdgården har en egen plats i mitt hjärta. Kanske bara för att det finns ingen som tar hand om den.


Det finns något vilsamt över allt det vildvuxna. De sista äpplena, röda som rubiner, kommer snart vara uppätna av rådjuren. Bortglömda. 

Denna gråa november, så sparsam med ljus att det aldrig blev några dagar bara mellanting.

Adventslängtan

Äntligen! Snart så är det advent. November är bara en lång grå vänta på allt glitter som snart ska komma. Ni förstår jag älskar julen, gemenskapen och lugnet. Finns inget så rofyllt som de där dagarna mellan jul och nyår. 

Julstärnan hänger på plats. Hasar runt i raggsocker här hemma. Det har börjat gro en bra känsla i magen. Inte är den stark men ändå en känsla om att det kommer ordna sig. Att bli påtvinngad drastiska livsstilsförändringar är omtumlande.  
Men hoppet. Det gör så mycket. 

 Sakta har det börjat sjunka in allt det nya. Att det inte kommer bli som förut. Att det kommer bli annorlunda. Men ändå allt måste inte vara förstört för det. Det blev bara väldigt annorlunda mot vad jag sett framför mig. Men jag ska banne mig göra det bästa av det. 

9.11.14

Chokladbollar utan gluten, mjölk och vanligt socker

Chokladbollar är en av de kakor jag tycker bäst om. Att de med framgång kan göras utan gluten, socker och mjölk är toppen. Vanligtvis brukar jag få ha allt nyttigt som jag bakar för mig själv men de här godbitarna försvinner fort.


 Fatet har mamma fyndat på loppis till mig. Fin i min samling med gammalt porslin.



Måste nämna att jag trodde jag hade tagit kål på min matberedare när jag gjorde dessa. Den studsa och for men det visade sig att det fastnat en dadel kärna på bladet. Så kika lite extra på dadlarna så ingen kärna kommit med av misstag.

8.11.14

Illustrationer

 
Drömmande Hare

Att rita kan liknas vid läsning, jag försvinner in i en annan värld. Glömmer en stund kaoset. 


Hittar inte riktigt orden idag...


Snö jakt




... bilderna får stå för sig själv.



Vilken är finast den grå eller röda? Jag kan inte bestämma mig.




Kunde inte låta bli att rita en grön oxå (favorit färgen).   


7.11.14

Den första snön..

..som nu är nästan helt bort. När jag drack mitt morgon te igår började de första flingorna falla. Inget förvandlar landskapet så dramatiskt som snö. Tätare och tätare faller flingorna. Alla skarpa kanter försvinner. Det magiska jul pirret vaknar till liv. Passar på och tar fram några gamla julmagasin, värmer mer te och myser med tända ljus i soffan.




Tankarna vandrar iväg på jakt efter fina julklappar till nära och kära. 
 Att sedan välja papper med vackra mönster och ljuvliga snören ur samlingarna till inslagning. 





Men jag måste erkänna vi fuskar redan nu, dricker glögg och lyssnar på julmusik.
Tur att det inte är långt kvar till advent.


Trevlig Helg! 

30.10.14

De kalla dagarna kommer

Stigen täcks med gula löv som sakta börjat skifta i brunt. Kanterna är frostiga. Andedräkten blir till vita puffiga moln. Blåmesarna hoppar spontant mellan de torra grässtråna. Den lilla fågeln är ovetande om dess vikt. Så ovetande att de gulnande grässtråna inte häller märker av den.



Plötsligt ger ett grässtrå vika, den lilla fågeln dalar till marken. Ögonblickligen hoppar den till nästa strå. En liten fågel full av självkänsla. Tänker på min egen självkänsla. Den som alltid varit lite svajig. Hur mycket starkare den har blivit med det här fallet.

 Äntligen har jag börjat våga lyssna på min inre kreativa röst. 


Trots att den skrämmer skiten ur mig.  

22.10.14

För dagar med gråväder

Regn är mitt harmoniska väder. Det infinner sig ett lugn i kroppen när dropparna börjar falla. Kanske spelar uppväxten på gård in. När hästarna kommit in och tuggade på sitt hö. Ett taktfast malande tillsammans med tunga regndroppar mot taket. Sen den där ljuvliga känslan när man kommer in i värmen. Av med allt det blöta och kalla. Tina i badkaret. Och den sista stunden innan dagen tog slut, uppkrupen i soffan med ett kopp varm choklad.  

 Efter att den här härliga tjejen skrev ett bra inlägg om PMS. Så vill jag gärna dela det som hjälpt mig. Att ta bort allt socker och använd istället honung eller dadlar som sötningsmedel. Maca, en rot fylld med nyttigheter som hjälper kroppen att balansera hormonerna. Kanon ihop med kakao som Malin skriver. Samt akupunktur. Allt tillsammans har gjort att jag mår mycket bättre den där jobbiga veckan. 


Någon av er som läser som har ett bra tips att dela?


Var rädda om er.



17.10.14

Höstlöv

Jag längtar efter ett liv lika färgsprakande som höstens löv. Just nu nöjer jag mig med att studera dem.  Färgen, formerna och dess olikheter. Känner en stor tacksamhet till mina nära och kära. Tillsammans har vi jagat ut mörkret.

 Nu är det tid att plocka in ekollon. Lägga dem i en skål med vatten och vänta. 
Med lite tur så gror de efter 3-6 veckor. 


Min förhoppning är att jag ska få ett träd till min ekollonvas.

Ibland kommer mörkret på besök. 
Då motar vi bort det med samtal om en framtid lika färgsprakande som hösten.

3.10.14

Paus








Avståndet mellan hopp och förtvivlan är intet. Ett steg framåt byts mot två tillbaka. Tålamods lösa känslor svämmar över. Sanningen att inget kommer bli som tidigare smärtar. 











Skogen får allt starkare färger.
 Medan mitt liv står på paus och jag vet att det måste vara så.
 En stund.



















Wild is the music of autumnal winds.
Amongst the faded woods. 

                                                - William Wordsworth






Jag finner tröst i höstens mjuka omfamning. Läser J.K. Rowlings magiska böcker. Drömmer om slott med förtrollade salar. Jag tänder ljus och dricker te i stora klunkar. Gömmer fötterna i varma raggisar och låter litteraturen ta mig med på hisnande äventyr. 

Det goda mot det onda, hoppet mot förtvivlan.