30.9.13

Nära Vänner

Ni är fantastiska och jag är så glad. Att ni finns där, på riktigt. Blir tårögd när jag tänker på hur ni ser efter mig. Jag tycker så himla mycket om er, ni är underbara, starka och ärliga kvinnor. Som gör skillnad. Som vågar vara de ni är. Som vågar följa era drömmar. Ni är mina hjältinnor.

26.9.13

Ledig

Ibland är det riktigt skönt att ha en ledig dag. Har fått mycket gjort trots att jag tagit det lugnt. Idag var bra och begagnat och hämta mycket av de sista prylarna. Det som är kvar nu är inget att ha så det hamnar på tippen. Det känns så skönt, det är som om en stor sten är bort. Nu ska vi försöka hämta andan lite innan vi ger oss på att börja riva i huset.


Sometimes it's really nice to have a day off. Have got a lot done even though I have taken it easy. Today was and retrieve much of the last things. What's left now is no good so it ends up at the dump. It feels so good, it's as if a big stone is removed. Now we will try to catch our breath a bit before we get to start tearing the house. 

19.9.13

På köksbordet

Är det så här fint. Inget nytt men enkelt och fint. En gammal syltburk får agera växthus till oreganon. Och så tror jag att jag aldrig kommer tröttna på mässingsljusstakar i grupp.    


Is it this nice. Nothing new but simple and nice. An old jam jar can act greenhouse to oregano. And so I think that I will never tire of brass candlesticks in groups.

15.9.13

Note to self


Jag i min nya fina blommiga klänning från H&M. Och en påminnelse till mig själv som jag tänker starta den nya veckan med.

Photo: Johanna Egemar


My new floral printed dress.

14.9.13

Återhämtning

Det finns nog inte något jag är sämre på än just återhämtning. Att låta huvud och kropp få den vila som den behöver. Smällen jag fick i april tvingar mig att ta hand om mig. Jag är helt enkelt tvungen att välja vad jag vill lägga min tid på prioritera. För vilar jag inte kan jag inte hålla balansen. Samma sak om jag inte motionerar. Så det är bara lära sig att ta små pauser. Idag blev det en kopp te och lite gott i sällskap med en bra bok.  
Photo: Johanna Egemar
 
There's probably not something I'm worse at than just recovery. Allowing the head and body get the rest it needs. The Slap I received in April, forcing me to take care of me. I simply had to choose what I want to put my time and prioritize. Because if I do not rest, I can not keep balance. Same thing if I do not exercise. So just learn to take small breaks. Today was a cup of tea and a bit of good in the company of a good book.

11.9.13

The first time

Första gången vi kom in i huset var i slutet av April. Då såg det ut såhär. Saker, prylar, möbler, pynt och krimskrams överallt, ÖVERALLT. Smala gångar att ta sig fram igenom. Vissa delar av huset var helt blockerade av saker.


Vi har kört minst 20 släpkärror med skräp till återvinningsstationen och fyllt en stor container. Med vad? Tre kärror med burkar och flaskor fyllda med saft och sylt. En kärra med tv-apparater. Två kärror med färg och miljöfarligt. Kylskåp, tidningar, tyg, trasigt porslin. Sedan har vi skänkt en kärra med böcker och skor, och en annan med kappor och kostymer till välgörenhet.
Två helger i rad hade vi loppis där vi sålde massa prylar (tack till alla er som kom och hjälpte oss). Nu väntar vi bara på att de sista sakerna ska bli hämtade av Bra och Begagnat. Sen när allt är bort då ska vi börja riva. Jippi!
Photo: Johanna Egemar


The first time we came into the house was at the end of April. Then it looked like this. Things, gadgets, furniture, decorations and knick-knacks everywhere, EVERYWHERE. Narrow paths to get around through. Some parts of the house was completely blocked by things. We've been running at least 20 trailers with junk to the recycling station and filled a large container. With what? Three trailers with cans and bottles filled with juice and jam. A trailer with televisions. Two trailers with color and hazardous waste. Refrigerator, magazines, fabric, broken crockery. Then we have donated a trailer with books and shoes, and another with coats and costumes for charity. Two weekends in a row we had a flea market where we sold bunch of stuff (thanks to all who came and helped us). Now we just wait to the last things to be picked up by a charitable organization. Then when everything is removed, we will start to demolish. Jippi!

8.9.13

My Sunday

Blev inte alls som jag tänkt. Tanken var att jag just nu skulle jag vara i Paris. Kanske med ett glas vin på en uteservering. Eller uppkrupen i Annas säng med en kopp te i knät, bubblandes om ALLT. Feber bokstavligen golvade mig. Förhoppningsvis kommer det fler tillfällen. Med lite tur kanske det kan bli snart för jag saknar min bästis. 

Första dagen jag vaknar och känner att jag vill göra något. Så jag började med att grunda den här stolen. 

Gillar att den har små "tassar".

På eftermiddagen gick det inte att hejda rastlösheten. Kändes dumt att slösa med det fina vädret och stanna inne. Så jag åkte en sväng för att titta på när Emil jobbade. I en hage låg det ett sällskap med glada damer och solade. Såg förskräckligt skönt ut. 
Photo: Johanna Egemar

  
Was not at all like I imagined. The idea was that I am right now, I would be in Paris. Maybe with a glass of wine at an outdoor café. Or curled up in Anna's bed with a cup of tea in my lap, talked about EVERYTHING. Fever literally floored me. Hopefully there will be more occasions. With luck, maybe it could be soon because I miss my best friend.

First day I wake up and feel that I want to do something. So I started by priming this chair. Like its little "paws".In the afternoon, it was impossible to stem the unrest. Felt stupid to waste the good weather and stay inside.So I went for a ride to look at when Emil worked.


2.9.13

Oh no! typically.

Nej, nej, nej! Det är inte sant, jag sitter här och snorar. Den första höstförkylningen har slagit till. Försöker att skrämma bort den med te, juice och inredningsinspiration (senaste numret av Residence är super). Det bara måste funka för på fredag SKA jag flyga till Anna och Paris. Hade allt vart som innan örat sluta fungera och hörseln försvann hade jag chansat även om jag inte varit frisk. Nu känns det som om jag måste avvakta och se helt enkelt. 
Photo: Johanna Egemar

No, no, no! It's not true. The first autumn cold has struck. Trying to scare it away with tea, juice and interior design inspiration (latest issue of residence is super). It just has to work for on Friday SHALL I fly to Anna and Paris. Had everything where as before ear stop working and hearing disappeared, I had gambled even though I was not healthy. Now I feel like I have to wait and see simply.